“Det har aldrig funnits en bättre tid för att organisera sig i USA“: Gigwatch möter Gig Workers Rising

Foto: Gig Workers Rising

Ett av de länder i världen där gigekonomin fått starkast fäste är USA. Företag som Uber och Lyft har på många platser helt tagit över taximarknaden, medan den marknad för hemleveranser som skjutit i höjden under coronapandemin domineras av företag som Doordash (en motsvarighet till Foodora) och Instacart. Precis som i Sverige är villkoren på företagen ofta dåliga, och de som arbetar i gigbranschen är de som av den ena eller andra anledningen inte har något annat val.

USA är också ett land där den fackliga organiseringen traditionellt sett varit svagare än i Europa. Detta är dock någonting som nu verkar förändras snabbt, delvis i samband med de allt sämre villkoren inom gigbranschen och på företag som Amazon. På allt fler platser börjar nu de som jobbar gå ihop för att förbättra sina villkor och sin arbetssituation.

Gig Workers Rising är ett nätverk bildat 2018 som arbetar för att förbättra villkoren för gigarbetare i USA och ge dem rätt att organisera sig fackligt. Gigwatch har pratat med Edan Alva, en förare i San Francisco som arbetar via taxiappen Lyft och är aktiv inom nätverket med att organisera andra förare i kampen för bättre villkor.

USA och Kalifornien är ett av gigekonomins starkaste fästen i världen, och också ursprunget för gigappar som Uber och Lyft. Kan du berätta lite om gigekonomins historia i USA, och hur det gick till när Gig Workers Rising startade?

Gigföretag har varit en stor grej i USA i fem, sex år. I början var det framför allt i taxibranschen som gigföretag som Uber och Lyft lätt kunde ta sig in, då branschen redan var långt ifrån perfekt med dåliga villkor och stora behov av förändring. I början var också villkoren hos de här företagen ganska bra, och det var inte ovanligt att folk lämnade fasta anställningar även utanför taxibranschen för att börja köra via apparna. Jag själv började plocka upp passagerare via Lyft på vägen till och från mitt gamla jobb. Inkomsten från körningarna täckte mina egna utgifter för resan.

Tyvärr visade sig snart en mörkare sida av gigekonomin. För det första är sjukförsäkringar och många andra förmåner i USA alltid knutna till anställningar. Saknar du en anställning, och därmed en sjukförsäkring, kan till exempel en olycka snabbt göra att du förlorar stora summor pengar. I den situationen är det så klart förödande när företag slutar anlita folk och i stället förlitar sig på egenanställda.

Det andra som hände var att allt fler investerare gick in med pengar i de stora företagen som Uber och Lyft. I början var dessa företag långt ifrån ensamma på marknaden. Faktum är att många av de rivaliserande apparna hade bättre appar och villkor. Vissa företag var icke-vinstdrivande och andra hade appar där du som förare kunde ställa in olika filter eller välja vilka områden du ville jobba i. Vi skulle kunna ha alla dessa saker i dag, och det finns egentligen ingen god anledning till att vi inte har det. Anledningen till att de “bättre“ företagen konkurrerades ut var inte för att Ubers och Lyfts affärsmodeller i sig var billigare eller bättre, utan på grund av de massiva investeringarna utifrån. Med hjälp av det kapital man fick in kunde Uber och Lyft sänka priserna till löjligt låga nivåer, och på det sättet slog man ut de andra företagen från marknaden. När Uber och Lyft etablerat monopol på marknaden sänkte de snabbt sina ersättningsnivåer till förarna, som nu inte hade någon annanstans att ta vägen.

Gig Workers Rising startades av en grupp förare som öppet kritiserade gigföretagens utnyttjande av sina arbetare. Jag själv kom in i organisationen efter att jag skrev på en namninsamling som krävde mer insyn för arbetarna i appens mekanismer och hur det gick till när förare avaktiverades, vilket i praktiken innebär att avskedas. Efter jag skrivit under kontaktades jag av organisationen och började gå på möten. Efter ett tag fick jag ansvar för att rekrytera nya förare. Jag tillbringade mycket tid på flygplatser, som var en av de få platser där du alltid kan hitta många förare på en och samma plats.

Gigarbetare jobbar utspritt och saknar ofta kontakt med sina kollegor i det direkta arbetet, vilket gör att organiseringsformerna ofta måste se lite annorlunda ut än på traditionella arbetsplatser. Hur har ni gjort för att nå ut till gigarbetare? Vilka metoder använder sig Gig Workers Rising av i sitt arbete, och vilka framgångar har ni nått under era två år?

Nivån på våra framgångar har faktiskt förvånat mig lite. Vi har använt oss av en metod som kallas online-to-offline organizing. Precis som du säger är den stora utmaningen i gigekonomin att vi förare arbetar ensamma i våra bilar, och sällan möts i grupp på samma sätt som på en arbetsplats. Så vi började tänka, “var hittar vi förare?“ Svaret var så klart på internet. Vi upptäckte att det redan fanns grupper på Facebook och andra sociala medier där förare pratade – inte alltid om sina arbetsvillkor, men ändå. Vi gick in i de här grupperna och postade information, underskrifter, frågor och undersökningar. Den generella idén har blivit att börja på nätet och sedan engagera människor i verkligheten. De kanske skriver under en namnlista, och sen ringer vi upp dem. Efter lite arbete på nätet börjar folk dyka upp på de faktiska mötena.

Så småningom började vi organisera protester, där vi gick till gigföretagens högkvarter och lämnade över underskrifter med krav på bättre villkor och underteckningar från 5 000-6 000 förare. När vi dök upp vid Ubers högkvarter blev en av vakterna så förvånad att han tacklade ner en av medlemmarna på marken. Hela situationen filmades och spreds, vilket bara det skapade en hel del uppmärksamhet från media. Vi har också använt oss av våra bilar som protestmedel. Vid ett tillfälle körde vi med en karavan av bilar från Los Angeles till San Francisco och vidare till Sacramento, där vi höll en annan protest. Vi har funderat mycket på de bästa sätten för att förmedla vårt kärnbudskap, och bland annat hållit protester utanför ägarnas och investerarnas stora villor. Vi vill belysa det faktum att det är på grund av vårt arbete som dessa människor kan leva som de gör.

En annan viktig sak som hände var att staten Kalifornien i slutet av 2018 beslutade om att införa en ny lag vid namn AB5, som innehåller en ny definition av vad det innebär att vara arbetstagare respektive egenanställd. Detta innebar att vår position mot gigföretagen stärktes väldigt mycket. Nu finns det plötsligt juridiskt stöd för att vi förare ska räknas som anställda och få ta del av de förmåner och den säkerhet detta medför.

Coronapandemin har lett till stora förändringar i de flestas liv, men för gigarbetare har förändringarna kanske varit mer dramatiska än för de flesta. På vilka sätt har pandemin påverkat möjligheterna att organisera gigarbetare? Vilka framtida utmaningar ser du för Gig Workers Rising och ert arbete?

I den nuvarande krisen har storföretagens dubbelstandarder blivit otroligt tydliga. Gigföretag och andra arbetsgivare, till exempel Amazon, betalar långt under minimilön samtidigt som de säkerhetsåtgärder de erbjuder för att skydda sina arbetare mot viruset är i bästa fall minimala. Många är egenanställda och saknar sjukdagar och annan säkerhet. Samtidigt gör de här företagen vinster som aldrig förr under pandemin, utan att förbättra villkoren det minsta. Det här är arbetare som gör det möjligt för alla andra att stanna hemma utan att samhället kollapsar, och ändå får de inte en rimlig lön av sina arbetsgivare. Ilskan över att betraktas som andra klassens medborgare har blivit till en vilja att organisera sig och förändra saker. Det har aldrig funnits en bättre period för att organisera i USA än nu.

Min egen erfarenhet av coronapandemin är att jag i pandemins början gick till Lyfts lokala center för att be om personlig skyddsutrustning och desinfektionsmedel till bilen. De sa att det var mitt eget ansvar att stå för detta, men det var omöjligt för mig att hitta eftersom allt sådant var slutsålt på affärerna. Till sist lyckades jag hitta desinfektionsmedel. Nu tillbringar jag stora delar av tiden mellan körningarna med att desinficera bilen – arbete som är viktigt men helt obetalt.

Höstens val innebär också att vi står inför nya utmaningar. Jag nämnde tidigare hur AB5-lagen gett ökat juridiskt stöd för att gigarbetare ska räknas som anställda. Detta är positivt för oss som jobbar inom gigekonomin, men företagen i branschen hatar det. I det politiska systemet i USA finns det en möjlighet att samla ihop signaturer för att lägga till ett lagförslag på valsedeln, vilket medborgarna i den aktuella delstaten får rösta om. Gigföretagen har nu mobiliserat och samlat ihop tillräckligt mycket signaturer för att lägga till ett förslag om att upphäva den definition av arbetstagare och egenanställda som etablerades i AB5-lagen. Om över 50 % av befolkningen röstar ja till förslaget blir det per automatik till lag, vilket återigen skulle ta bort alla former av ansvar från företagen och trycka tillbaks dem på gigarbetarna.

Detta har gjort att ett av våra fokus nu är att opinionsbilda för att stoppa det nya, negativa lagförslaget från att bli verklighet. San Francisco och Bay Area är visserligen ett rikt område, men det finns också en stor social medvetenhet och många av våra passagerare bryr sig om hur vi förare mår och vad vi tycker om vårt arbete. När Lyft och Uber började pusha för att lägga till sitt lagförslag om att upphäva AB5-lagen blev det tydligt att vi behövde prata med både förare och passagerare, och att det var viktigt att informera allmänheten om vad som var på gång.

Till sist, vill du säga några korta ord om hur du ser på gigekonomins framtid?

Om fem år tror jag att ännu fler arbeten kommer att utföras genom appar, och coronakrisen har medfört att insikten spridits ännu mer om att egentligen vilket jobb som helst kan utföras på distans och i formen av gig. I och med detta börjar också människor förstå att det är en märklig idé att den som arbetar genom en app inte förtjänar grundläggande arbetsrättigheter eller tryggheter. Fler och fler förstår att ett sådant synsätt också kommer drabba dem själva i längden.

Gillade du artikeln och vill diskutera innehållet med andra intresserade? Gå med i vår nystartade Facebookgrupp!