Du kanske har stött på termen gigekonomi när appar som Uber, Foodora eller Tiptapp kommit på tal. Ordet gig kommer från musikbranchen, där musiker oftast saknar fast anställning och istället får ta ett jobb i taget, vilket kallas gig. Begreppet gigekonomi syftar ofta till att beskriva en rad företag vars affärsmodell går ut på att anlita folk på uppdragsbasis med obefintliga eller osäkra anställningar. Dessa anställningsformer marknadsförs ofta som fördelaktiga på grund av deras ”flexibilitet” jämfört med fasta anställningar.

Gigekonomin kallas ibland missvisande för delningsekonomi, som om förare för Uber delar med sig av sin bil eller att AirBnBs användare delar med sig av sina bostäder. Men ”delningsekonomin” har egentligen ingenting med delning att göra. Att till exempel leverera någon annans mat, på sin egen cykel, åt ett företag, är inte att ”dela med sig” – det kallas arbete, och bör ses som så. Företagen i gigekonomin delar nämligen inte med sig av någonting.

Vi får höra att gigekonomin är framtidens moderna jobb, men vad är det egentligen vi förväntas ställa upp på? Den påstådda flexibiliteten innebär en stor otrygghet och argumenten för gigekonomin bygger på felaktigheter och myter. Gigwatch vill granska premisserna för gigekonomin, och vem som egentligen gynnas av den.

Här är några gemensamma nämnare för apparna. Känner du igen dig i några eller flera av dessa punkter? Då arbetar du antagligen inom gigekonomin.

  • Du tilldelas arbete genom en app
    Det finns ingen fast arbetsplats, och du har sällan direkt kontakt med företaget eller andra arbetare. Istället kopplar företaget ihop dig med en privatperson eller ett annat företag i appen som beställer en tjänst av dig, till exempel matleverans.
  • Du har inga garanterade timmar
    Eftersom lön betalas ut per utfört uppdrag finns det inte någon garanti på hur många timmar du kommer att arbeta under en vecka eller månad. Det finns sällan någon fast timlön.
  • Du är inte anställd av företaget du jobbar för
    Företagen räknar ofta alla arbetare som egenanställda. På så sätt slipper de förhålla sig till arbetslagstiftning som gäller för en vanlig arbetsgivare och kringgår således ansvar för vad som händer på jobbet. Därmed finns det varken sjukdagar eller någon semesterersättning. I vissa fall anställer gigföretagen sina arbetare, men aldrig direkt, utan då genom bemanningsföretag som underleverantörer. Därför räknas de fortfarande inte formellt som anställda, utan har en liknande situation som andra gigjobbare.
  • Du behöver stå för dina egna redskap
    Många gigföretag kräver att du har tillgång till dina egna redskap, så de slipper tillhandahålla sådant. För att kunna jobba som Uberförare måste du ha tillgång till en egen bil, och om du jobbar för Foodora måste du ha egen cykel eller annat fordon. Du står själv för underhåll, reparation och service av dina redskap.
  • Arbetet marknadsförs som ett extrajobb
    Typiskt för gigekonomiappar är att de vill framstå som extraknäck för de som vill ha en extra slant, men faktum är att väldigt många blir tvungna att livnära sig på dessa jobb. Snarare än extrajobb är det arbeten som ungdomar och nyanlända måste ta för att kunna överleva då de inte kan få en fast anställning.
  • Flexibilitetsmyten
    Flexibilitet och effektivitet är en stor del av gigföretagens marknadsföring. Om du jobbar inom gigekonomin bör du vara beredd på att få tillbringa en stor del av din tid i ”standbyläge” medan du väntar på chans att få jobb. I praktiken kan detta standbyläge ses som en form av obetald arbetstid.
    Gigföretagen har ingen skyldighet att tillhandahålla en enda betald arbetstimme för sina arbetare, eftersom de inte har någon officiell status som arbetsgivare. Arbetet sker dessutom ett gig i taget, utan någon vidare garanti för framtida arbete. De arbetande förväntas på olika sätt konkurrera om arbetspassen, genom att svara snabbast eller på olika sätt utmärka sig för uppdragsköparen (exempelvis genom att erbjuda lägst lön).

Gigifiering och skugganställningar

Listan är så klart inte fullständig, och begreppet gigekonomi kan göras mycket bredare än så. Det finns ingen tydlig linje för var gränsen går för vad som räknas som ett gigarbete. Gigekonomin syftar inte bara till att beskriva existerande företag, anställningsformer och arbetsmodeller, utan beskriver också en större tendens i samhället där allt fler sektorer och jobb gigifieras.

Det är alltså svårt och sällan relevant att dividera i exakt vilka arbeten som kvalar in som gigarbeten. I gränslandet mellan gigekonomi och fasta anställningar finner vi även anställningsformer såsom timvikarier och anställda vid bemanningsföretag. Oavsett om du jobbar som timvikarie eller som cykelbud så är du bekant med att behöva vara tillgänglig hela tiden, att sitta och vänta på att tacka ja till pass som du i slutändan inte vet om du kommer få. I praktiken har dessa arbeten mer gemensamt än vad som skiljer dem åt.

Vi har myntat ett begrepp som vi tycker ringar in mycket av problematiken – vi kallar det skugganställningar. Vi definierar det som ”att uppenbarligen jobba för ett företag men ändå inte räknas som anställd”. Begreppet skugganställd kan ses från två perspektiv. Det handlar dels om att det inte räknas som en regelrätt anställning, trots att man lyder under och arbetar för ett företag. Samtidigt är det också en skugganställning i bemärkelsen att det finns väldigt lite insyn i arbetsvillkor, löner och hur många det egentligen är som arbetar inom dessa områden. Ingen information finns tillgänglig för allmänheten, och de uppgifter som framkommer i media om ersättning och arbetsvillkor kan variera kraftigt. Den avsaknad av offentlighetsprincip som redan råder inom näringslivet lyser ännu starkare med sin frånvaro.

För att få oss som rekryteras till gigekonomin att finna oss i att arbeta utan rätt till schema, inkomst eller skydd när vi blir sjuka eller skadade så framhävs ofta att det ändå bara är tillfälliga jobb, extraknäck som man bara har när man är ung och som hjälper en att bygga upp sitt CV. Det finns dock ingenting som pekar mot att det här är tillfälliga jobb. Vi menar att dessa arbetsformer snarare cementerar utsatthet än tar folk ur den.

Gigekonomin är här för att stanna och breder ut sig till fler och fler branscher. Det är en utveckling som innefattar hela arbetsmarknaden. Den innebär å ena sidan att nya gigföretag tar över marknaden men även att företag som tidigare erbjudit traditionella anställningar väljer att använda sig av liknande affärsmodeller och anställningsformer. Jobbar du inte redan inom gigekonomin finns risken att du inom en snar framtid kommer att göra det, om vi inte gör något åt det nu.

I länder som USA, Storbritannien och Tyskland ifrågasätter i dag allt fler människor hur positiv den upphajpade gigekonomin egentligen är. Krav börjar ställas på garanterade timmar, större trygghet och att bli erkänd som anställd. I Sverige är det betydligt mer tyst. Det vill vi ändra på.