Riksdagen har redan tagit ställning till plattformsdirektivet

I oktober förra året var jag en av de aktivister som reste ner till Bryssel för att presentera ett lagförslag om reglering av plattformsekonomin (läs tidigare inlägg om detta ämne).

Idag, den 20 juni är det meningen att vi aktivister från olika länder ska lyfta fram frågan och protestera mot att Macrons regering i Frankrike har lyssnat på Ubers lobbyister och vill urholka det automatiska antagandet om anställningsstatus som var direktivets viktigaste komponent (om det föreligger tvivel ska en arbetare antas vara anställd, inte egenanställd). Jag hittade en artikel på temat: Platform workers: French presidency clings to criteria approach

När jag hade möte med aktivisterna som jag träffade i Bryssel försökte jag att förklara varför detta är en icke-fråga i Sverige, och varför det blir svårt att dra igång en protest här.

Den svenska riksdagen har nämligen redan tagit ställning till EU-direktivet om plattformsarbete. Det gjorde man i en subsidiaritetsomröstning i mars. Det är en omröstning där man avgör vilken nivå man tycker att frågan ska ligga på. Riksdagen ansåg att arbetsmarknadsfrågor ska ligga på nationell nivå och att EU inte ska lägga sig i vår svenska arbetsmarknad. Flera svenska ledamöter hänvisade till “den svenska modellen”, det vill säga att facken och arbetsgivarna ska förhandla om problemen på arbetsmarknaden, med så lite statlig inblandning som möjligt.

(Länk till Riksdagsdebatten: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/subsidiaritetsprovning-av-direktivforslaget-om_H901AU16)

Var står vi då, idag, den 20 juni när vi skulle protestera mot urholkningen av EU-direktivet?

Riksdagen tycker inte att EU ska lägga sig i den svenska arbetsmarknaden. 

Riksdagen tycker inte att riksdagen ska lägga sig i den svenska arbetsmarknaden (vi har ju “den svenska modellen”).

Facket i Sverige har visat sig häpnadsväckande oförmöget att hantera gigekonomin (läs om Foodora-härvan så förstår ni).

En slutsats jag drar av detta är att Gigwatch behövs i en värld där både politiker och fackförbund motsätter sig en reglering av gigekonomin.

Anton