Tidöavtalet – en seger för giglobbyn?

För en dryg vecka sedan tecknades Tidöavtalet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Avtalet innebär att de tre förstnämnda partierna tillsammans kommer bilda regering med stöd av SD. I veckan gjordes det klart att Johan Pehrson från Liberalerna blir arbetsmarknadsminister i den nya regeringen, medan Elisabeth Svantesson från Moderaterna blir finansminister (en post som under borgerliga regeringar har stort inflytande över arbetsmarknadspolitiken).

I somras släppte vi rapporten Plattformarna och politiken, en enkätstudie och analys av de olika riksdagspartiernas inställning till gigekonomin. I rapporten konstaterar vi att de tre partier som ingår i den nya regeringen alla är starkt positiva till gigekonomin. Arbetsmarknadsministerns parti Liberalerna meddelar exempelvis att de ser positivt på gigekonomin, och i sitt politiska program menar partiet att “[d]elningstjänster som Airbnb och Uber […] ska uppmuntras”. Enligt partiet bör politikens uppgift kring plattformsekonomin vara “att snabbt undanröja hinder” för att underlätta för företagen.

Även Moderaterna ser positivt på gigekonomin, som de menar gynnar konkurrenskraften och får fler i arbete. Partiet två tillfällen lagt motioner i riksdagen om att “Sverige ska bli världens bästa land för delningsekonomi”, med tydligt fokus på att minska regleringen och skattetrycket för gigföretagen. Partiet har också förespråkat ytterligare avreglering av den redan i dag hårt gigifierade taxi- och transportsektorn.

Det tredje regeringspartiet, Kristdemokraterna, meddelar att de ”ser starka skäl till att bejaka gigekonomins tillväxt”. De problem som finns inom gigekonomin kan enligt partiet regleras av den svenska modellen, vilket man väljer att exemplifiera med Foodoras kollektivavtal med Transportarbetarförbundet (ett avtal som Foodora systematiskt kringgått sedan det tecknades för ett och ett halvt år sedan).

Bland Tidöavtalets undertecknare är det bara Sverigedemokraterna som intar en mer kritisk hållning till gigekonomin. I Gigwatchs enkät menar partiet att ”det inte ett system som är hållbart för arbetsmarknaden i stort”. Samtidigt har partiet inte uppvisat något som helst politiskt initiativ kring frågan, och faktiskt varit en av de starkaste rösterna i Sverige mot EU-parlamentets förslag på reglering av gigekonomin. Under de kommande fyra åren är det osannolikt att SD kommer att ägna någon större kraft åt att motverka den utbredning och normalisering av gigekonomin som de övriga Tidöpartierna förespråkar, även om de på papperet motsätter sig fenomenet.

I valet röstade 62,7 % av väljarna på partier som i vår enkät uppger en negativ inställning till gigekonomin. Bara 35,8 % röstade på positivt inställda partier. Ändå består regeringen uteslutande av partier som vill främja gigekonomin, och allt talar för att det är deras politik i frågan som kommer dominera.

Kort sagt: om du tyckte gigekonomins utveckling var negativ under de senaste årens socialdemokratiska regeringar så kommer det inte direkt se bättre ut under de kommande åren. Risken är att den kris som på ytan verkar drabba gigföretagen hårt i själva verket blir en katalysator för gigifiering av helt nya branscher. Tidöregeringen kommer göra allt för att underlätta en sådan utveckling.

Till sist några ord om EU (jag vet, tråkigt!). I januari tar Sverige över rollen som EU-ordförande. Frankrikes president Emmanuel Macron – som beskrivits som Ubers bäste vän – har redan uttryckt förhoppningar om att detta kommer sinka den process kring reglering av gigplattformarna som pågår just nu i Europaparlamentet. Med Tidölaget vid rodret pekar allt mot att hans önskan kommer uppfyllas med råge.

Jacob